Herr Slentrian var en olycklig själ allt han gjorde kändes innerst inne fel han har stått trettio år vid samma maskin slitit ut kropp och hjärna i den tunga industrin
Men han ville inte bryta sig loss på nåt sätt kände han sig trygg förstås varje månad får han sin slavranson han är livrädd för den dagen han får pension
ÄR DET SÅ HÄR DET SKA VA SAMMA SAK VARJE DAG
Fru Apati sitter inne varje dag hon är ledsen, men utåt är hon glad i hennes trista hem står tiden still men i fantasin får hon som hon vill
Då är hon i länder långt bort härifrån då ringer det i den annars tysta telefon hon ler när hon tänker på det där men plötsligt så är verkligheten här
ÄR DET SÅ HÄR DET SKA VA SAMMA SAK VARJE DAG
|