ibland går det veckor
en dag eller två
det kan dröja minuter
men sedan tränger sig tankarna på
mina minnen seglar
ut på det hav
där vår eviga lycka
förliste, gick i kav
vi var långt bort om räddning
ingen av oss hade en chans
vi drev hjälplöst
hjälplöst ifrån varann
hjälplöst
allt längre och längre bort ifrån land
i svartsjukans storm förde vågorna oss
långt ut på ett rasande hav
vi bad om ett under men vinden var för stark
vi drev hjälplöst
hjälplöst
det händer att jag står där
i porten utanför
ser ljuset från våra fönster
jag undrar var du var
visst var jag allt för vaksam
oron värkte i min själ
jag förstod inte bättre
jag försökte men allting blev fel
vi var långt bort om räddning
ingen av oss hade en chans
vi drev hjälplöst
hjälplöst ifrån varann
hjälplöst
allt längre och längre bort ifrån land
i svartsjukans storm förde vågorna oss
långt ut på ett rasande hav
vi bad om ett under men vinden var för stark
vi drev hjälplöst
hjälplöst
det har gått ett par år nu
du har flyttat från stan
funnit en ny kärlek
snart fått hans barn
om livet är vägen
som delar sig ibland
då står jag kvar vid vårt vägskäl
med min utsträckta hand
vi drev hjälplöst
hjälplöst ifrån varann
hjälplöst
allt längre och längre bort ifrån land
i svartsjukans storm förde vågorna oss
långt ut på ett rasande hav
vi bad om ett under men vinden var för stark
vi drev hjälplöst
hjälplöst
hjälplöst...
|