Mörkgrå siluetter Flydde månens sken Blott en blev kvar hos mig I vargatimme sen
Jag minns än hennes ögon De såg rakt in i min själ Så drack jag hennes varma blod Och kysste mitt förnuft farväl
"Vargablod Vansinne och övermod Vargablod?."
Lugnets hav betraktade Mig när jag tog mitt rov Men månen stod i nedan Då bevisen jag begrov
Vargbanen blomstrar I Talbots röda jord Som varje fullmånsnatt Åter mättas skall med blod
|