Ormfamnad av vind och bitter frost Under arktiisk och obarmhärtig måne Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna' Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna
Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova
Med en viskan så djup som havens från Ensam men två i dödens mörka snår Han hör ett ord met makt så mörk Ur dödsjungfruns vita mund
Han vill sjunka, känna Hennes anda av is Sitt liv i byte mot en gåva En frusen kyss Inatt, I evighet han sova
Hon lyfter honom med kraft och vilja Smeker med kyla, bär honom bort Till sina fäders vita sal Över rymdens mäktiga hav Till riket där ingen sjärna lysa
[The Frozen Mouth]
Embraced again by wind and bitter frost Under the arctic and unmerciful moon He sits at the edge of the ice, serves her lady Cold hand of the maiden of death, lover of eternity
He wants to sink, feel Her icy breath His life in exchange for a gift A frozen kiss Tonight, in eternity he sleeps
With a whisper so deep like the corners of the ocean Two lone men at the thickness of death He heard a word with a might so dark From the mouth of the maiden of death
He wants to sink, feel Her icy breath His life in exchange for a gift A frozen kiss Tonight, in eternity he sleeps
She lifts him with power and will Strokes with coldness, carries him away To the white hall of her fathers Over the mighty sea of space To an empire where no star shines
|