Ett norrskensdåd av åndlös skam Ett dråp i dyster stund En skarp sten en skalle sprättad Han drack av liv och lust Han drack av liv och lust
Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans
Han stänkte på berg och backe Han ylade och skrek Mordens smak i röder mund Garmens blick i månens stund
Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans Då han dansade dräparens dans
Snart sprang han sin skog Han löpte bland is och driva I ändlös tid och vintervarv Bojor av månens skiva
Ty falt och tjockt var barmablod Den natt han begick sitt mannamord I hans ögon bara en best, ingen sans Då han dansade dräparens dans
|